I’ve been afraid of men too

Source: I’ve been afraid of men too

Annonser

Män som älskar kvinnor

Bild

Karin Enström talar för Norden i säkerhetsrådet.

”As long as men are viewed as superior and women as inferior, gender based violence will continue” Sveriges försvarsminister i säkerhetsrådet idag.

På FN blir vi inte våldtagna. Men kvinnor får lära sig att vi är underordnade. Män dirigerar oss, förnedrar oss och reducerar oss. Det börjar i hissen på 46e våningen.

Varje gång den stannar på 45e våningen drar praktikanttjejerna en bävans suck. Jag gav Hakan mitt visitkort när hans kollega introducerade oss i telefonbutiken utanför FN. Då förstod jag inte att det var samma diplomat som skickat de mail som min kvinnliga praktikantkollega hade ventilerat sin ångest över några veckor tidigare. Lite för personliga, lite för närgångna, lite för oprofessionella. Hakan mailar efter några dagar. Han uppskattade mötet och hoppas att vi ses snart igen. Jag delar inte hans önskan. Någon av de turkiska kvinnorna har ormskinnspumps. En annan har rosa ballerinaskor. Det är en lättnad att skönja deras färgglada skor i springan när hissen öppnar sig på 45e. Har man otur möts man av ett par svarta snörskor som viskar att man är ett byte, att man har lite för långa ben, lite för genomskinlig blus och lite för tighta byxor.

Innan Patrice slutade i receptionen var det han som var min minst önskade medresenär i hissen. ”Hello, Princess”, hälsade han gärna och kanske kysste han sina fingertoppar och slog ut med handen för att mest möjligt förankra sin uppskattning. ”You should be a model. If I had an agency I would hire you right away. You have the perfect body for it.” 46 våningar kan ta lång tid. Om det blåser ute tar det extra lång tid, för att undvika att hissen svajar mot väggarna.

Om man har tur så går det på någon fransos redan på 44e och då kan man parera dem mellan sig och Patrice för att få slut på det ovälkomna karriärsamtalet. Sedan kan man utnyttja sina långa modellben till att snabbt skritta ut genom dörren bort mot FN-huset.

Där börjar nästa mentala prövning.

Jag var på möte med ambassadören. En av mötespunkterna handlar om hur vi ska få en jämnare könsfördelning i Internationella brottmålsdomstolen. Beskedet var glädjande.

”I was asked to find a woman to work with me. And I am now happy to say that I have found myself a fine woman”, förklarar den manlige talaren belåtet om sin nya kollega. Min ambassadör fnyser till. Men talaren får hållas. Männen får hållas. Och kvinnorna tyglas.

Små Grodorna i Battery Park

”Ser du midsommarstången?”
”Nej, jag ser bara ett kors med blommor på.”
Icke-svenskarna lär oss att sätta traditionerna i perspektiv.

Det är farligt med högtider som inte är strikt inrutade. Vanligen reserverade svenskar kan få för sig att sju nubbar innan eftermiddagskaffet är i linje med traditionen. Det är det kanske också. Svenska midsommarfirare kan även få för sig att det är ett uttryck för bevarat barnasinne att vingla runt majstången och överrösta barnens små grodorna-sång med skärande falsettskratt.

Man kan helt enkelt inte vara säker på att slippa se granngubben skråla Idas sommarvisa, stinkandes av Hallands Fläder, eller på att slippa höra hans frus medelklasskratt ringa i öronen ändå in på midsommardagen. Man kan inte vara säker på att barn och husdjur inte kräks jordgubbstårta på ens träskor.

Därför är det tryggt att vara i Battery Park. Frihetsgudinnan som bakgrundsgestalt garanterar en alldeles lagom dos svenskhet.

Bild

Vuxendans före ‘små grodorna’.

Bild

Spelemän under Frihetsgudinnans trygga övervakande.

Bild

Egentligen önskar vi alla att Peter Pan räddat oss från vuxenlivet innan det var för sent. Jo, det är alldeles sant.

Bild

Ellisif och August. Köttbullarna var mycket godare än IKEAs. Näst godast i New York. Lyckades till och med pruta ner dem sex dollar. Säkert hästkött.

Bild

Theis, Sigrid och prommenaden.

Bild

Rebecca lär Michael en midsommarvisdom? Ni ser i alla fall smarta ut.

Reppen

Svenska reppen med Raquel med familj, Pernilla och Inga-Lena.

Hej då pappa

Tack kära pappa för besöket. Du och farbror var de mest entusiastiska FN-besökarna hittills. Det var tur att du köpte wiskeyglas med FN-emblemet på, för nu är FN-shopen stängd för renovering. Den syriska flaggan jag köpte gick sönder men jag jag ska försöka laga den. Ni var också de mest solidariska besökarna som ville fotograferas bakom alla era favoritländers skyltar. 

Det var kul att du gillar Facebook. Så mycket att du bad mig lägga upp alla 153 bilder på by-gruppens sida. Jag lade inte upp alla bilder vi tog men tillräckligt för att byborna ska se hur högt upp vi var i Empire State Building och att ni var inne i generalförsamlingen. 

Det var trevligt att träffa din kusin. Det kunde besparat mig mycket möda att nappa på hans förslag på potentiell fästman. Fast jag är ändå glad att du förklarade att jag uppfostrats till en huvudsakligen svensk dam, och därför inte kunde giftas bort med vilken syrisk tandläkare som helst. Här är några minnen:

Bild

Bild

BildBild

Bild

 

Rödvin och kulturshock på Times Square

BynREDovandel

Arabligan har landat i New York. Då ska det ätas minst en stek om dagen, så vi börjar med att plöja oss fram på Times Square, till en italiensk restaurang som vigt en hel menysida åt kötträtter. Sam som har oturen att bli vår servitör, bjuder på ett överväldigande amerikanskt mottagande. Han småpratar lite, går igenom kvällens special– och paketerbjudanden, drar fram olika vinflaskor som han bjuder oss att prova för att underlätta dryckesvalet.

Eftersom bara en av oss läst engelska i skolan stiger förvirringen kring bordet och spekulationer om vad som egentligen finns att äta, utbryter på högljudd arabiska med tillhörande gester. Farsan pekar irriterat på de halvdruckna vinflaskorna och rynkar pannan åt detta lumpna trick att tjäna en hacka på turister. ”Den vill jag inte ha, den är ju öppnad” säger han strängt. Sam tycks ha tappat modet, han söker min blick, verkar ha utsett mig till sin allierade västvärldsvän och undrar, med låg röst och överdrivet artikulerande läppar, om vi kanske behöver ett par minuter till. Det behöver vi.

Sedan beställer vi en oöppnad flaska vin, tre stekar och en svampravioli. Sam går förbi med vinproverna igen och farsan som nu fattat galoppen ber att få smaka en skvätt. Sam verkar lite förbryllad över den  omvända ordningen men hämtar sig snabbt och häller upp ett glas. Merloten är till stor belåtenhet och när farsan får veta att det är samma vin som han redan beställt tar han två flaskor till i glädjeyran. Sam ser på mig igen, höjer frågande på ögonbrynen. Jag nickar. Då spricker han upp i ett leende och far iväg för att hämta in tre flaskor vin. Sedan skakar han och farsan hand. Jag andas ut och tar en svampravioli.

underdel