Sluta gratulera mig på kvinnodagen

”Grattis på kvinnodagen!” Norrmannen jag just mött i baren i Brooklyn lägger en svettig arm om mig och förklarar för sin polare att han just mött denna snygga svenska fotomodell och nu ska han bjuda mig på en drink eftersom det är min dag idag. Inte en öl, har han redan gjort klart, det är för män. Jag orkar inte upplysa slyngeln om att jag inte tillhör dem som firar en dag som är till för att uppmärksamma kvinnoförtryck.

Norsken är inte den enda som på sista tiden påmint mig om att kvinnlighet ofta är detsamma som underordning.

Här följer ett urval ur vardagen:

1. Efter att ha blivit hälsad med ”Hi gorgeous” i hissen på väg upp till kontoret undviker jag att hälsa glatt på främmande män som åker hiss.

2. Föreställ dig nu att den kvinnliga receptionisten/chauffören går fram till en av männen jobbet, som hon bara hälsat på förr, berömmer först hans fina klädsel och säger sedan till hans kollega som står beredd att åka med till flyget att hon trodde att det var den vackre unge mannen som skulle följa med henne i bilen.

Tanken blir liksom lite löjeväckande. I verkligheten är den manlige receptionisten/chauffören som säger det till/om mig, den kvinnliga praktikanten.

3. Jag tränade på 24/7 i Lund innan jag flyttade till USA. Jag fick snabbt en idé att stämningen var lite testosteronstinn inne på gymet. Intalade mig att jag bara var larvig, kanske lite fördomsfull men hade förra veckans träningsupplevelse i minnet när en främmande man i huset påpekade att jag hade ”jävigt tighta ben” så jag drog ändå på mig ett par långa tights till träningen. Borde tagit bruka om jag velat undvika kroppskommentarer. ”Kolla in den bruden, hon har ju för fan skitsnygga ben” hör jag en kille ogenerat säga till sin träningskompis från maskinen bredvid medan jag gör vadhävningar.

Efter att ha slutat gå ut på nation bland post-pubertala pojkar som frågar om de kan få klämma på min rumpa väcktes hoppet om att bli behandlad med anständighet, men fenomenet fortsätter istället i nya skepnader.

Nej, jag tar det inte som en komplimang när folk förminskar mig till en kropp eller ett utseende.  Jag vill bara jobba, träna, supa, resa, åka hiss och gå genom livet utan att bli verbalt kladdad på.

Annonser

En reaktion på ”Sluta gratulera mig på kvinnodagen

  1. Måste erkänna att det känns igen och jag är övertygad om att det handlar om kunskap och överhuvudtaget en förståelse och ödmjukhet inför andra människor som vissa inte besitter. Psykologiskt kanske inte utvecklat i de yngre åren. Å andra sidan är troligen dessa personer du beskriver, med svårt att visa hänsyn, troligtvis ärliga i viss bemärkelse.
    Det jag fascineras av och kan känna igen mig i är att man som man kan bli väldigt attraherad av fysiska attribut, väldigt ofta av väldigt många. Vi kan kalla detta för normal sexualitet.
    Och som humanist menar jag att detta borde vara lika hos kvinnor, men det har jag aldrig fått höra ett erkännande av. Vad tror du?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s